Hem > Nya Inlägg > Ode till en koltrast

Ode till en koltrast

Kokar… Revir… Senvinter…

Inkräktare… Ur askan…

För ung för att dö…

– – –

Får vi höra din vackra sång igen?

I den värmande vårsolens eld…

Återkomma… ja, återkomma!

– – –

Phoenix!

🙂 Lasse

Annonser
Kategorier:Nya Inlägg
  1. 25 januari 2010 kl. 22:44

    Så bra det här är Lasse ! Text och bild är en enhet. Stimulerar fantasi, känslor och upptäckarglädje på en gång.

    • 25 januari 2010 kl. 23:15

      Tusen tack för de orden!

      Fantastiskt roligt… jag satt och hade precis postat kommentaren på din ”Ett vägval”, och skulle kolla om det hade dykt upp nån kommentar på mitt senaste alster… åsså var det du som hade skrivit! Tankens gemenskap!

      🙂 Lasse

  2. 26 januari 2010 kl. 6:11

    Spännande bild! Hoppas allt är väl.

    /Mats

  3. 26 januari 2010 kl. 9:30

    Suggestivt. Man vill liksom titta länge på bilden. Ögat letar. Fint! 🙂

  4. 26 januari 2010 kl. 17:33

    En text och bild som väcker tankar.

    /Niklas

  5. 26 januari 2010 kl. 20:43

    Spännande suggestiv bild och texten passar fint till.
    /Jukka

  6. 26 januari 2010 kl. 20:58

    Mats… Allt är väl, och till sist tror jag sonen förstod att denna stackars ungfågel aldrig kommer att sjunga mer ur den materiella strupen. Han ville att vi skulle gräva upp traststackaren när han vaknar till liv igen på våren. Vem vet var han har fått det ifrån – inte från någon av oss i varje fall. – Jag förklarade för honom att denna trasten nu sitter i ett annat träd i en annan kropp och sjunger för fullt nu, tillsammans med andra trastar.

    Åke… Jo, det var väl tanken från början med hela detta projekt, jag försöker att inte servera mer än små fragment av bild och ord – så att betraktaren själv får göra sig en associationsvärld runt det hela. Det är ett experiment med att kombinera ord och bild – vill försöka lära mig detta… Tack för gillandet

    Niklas… tack även du.

    Alla… Vilka tankar väcker denna text framför allt, men även bilden, och mest intressant – båda tillsammans?

    🙂 Lasse

    … hoppas ni står ut med att vara försökskaniner …

  7. 27 januari 2010 kl. 14:43

    Texten för tankarna till Haikudikter, någonting jag tänkt mycket på den senaste månaden. Precis som i bilden får betraktaren fylla i tomrummen själv. I bilden ser jag de dimmornas värld som är tillvaron mellan två liv. En själarnas dans då allt är uppenbarat för en kort stund innan glömskan kommer och ett nytt liv börjar.

    • 27 januari 2010 kl. 21:57

      Hej igen Arne! Vad glad jag blir att du engagerar dig så djupt… Haiku är en bra idé som passar in i mitt koncept som jag har föreställt mig…

      Jag har alltid beundrat dina texter på dina bilder! Du skriver så bra! Nappar upp tråden som jag lade ut, och skriver mer om mina undermedvetna tankar när jag gjorde bilden än jag visste att jag hade!

      Förstå mig, jag visste inte vad jag tänkte, hade bara en känsla, men du lyckades sätta ord på den känslan! Det var exakt den effekten jag efterlängtade! Nu känner jag äkta tillförsikt och skaparglädje! Tack Arne!

      🙂 Lasse

  8. 29 januari 2010 kl. 8:31

    Fantastisk bild!

    • 29 januari 2010 kl. 9:33

      Tack! Önskar jag kunde komma på vargens dag, men jag sitter fast i en massa jobb.

      🙂 Lasse

  9. 29 januari 2010 kl. 20:36

    En bild som man stannar kvar länge i. Snyggt!
    /Birgitta

    • 29 januari 2010 kl. 20:47

      Tack… kul att bilden funkar!

      🙂 Lasse

  10. 30 januari 2010 kl. 20:11

    Pang! kändes det i magen när jag läste och såg. Lasse!!! Wow!
    Beskriva mina känslor – hmm… svårt hoppas jag lyckas…

    Först sög det till av vemod och saknad. Saknad och insikt att livet är förgängligt – även för en vackert koltrast. Sedan en insikt om ”… att denna trasten nu sitter i ett annat träd i en annan kropp och sjunger för fullt nu, tillsammans med andra trastar…” och jag förhoppningsvis får njuta av det igen.

    Jag är hjärtans gärna försökskanin – i detta fall är det lätt :)))

    • 03 februari 2010 kl. 13:44

      Hej Marie!

      Kan inte beskriva hur det känns att få nå fram till människors hjärtan på det här viset… för det får man väl ändå kalla det.
      Jag har aldrig ägnat mig åt sådant här förr… det är en kick! Vad roligt att du gillar min betraktelse!

      Det kommer fler! ps. Hälsa Arne, och hoppas han inte blev rädd för min hemska sonett… Hälsa att jag lovar att inte skrämmas sådär igen!

      🙂 Lasse

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: