Hem > Nya Inlägg > Kan en vitsippa utstråla fasa?

Kan en vitsippa utstråla fasa?

Vi hade diskussionen på Terjes makroworkshop. En vitsippa brukar ju normalt användas i sammanhanget skira vårbilder och ljusa känslor. Vi fick dock se exempel på hur en vitsippa jagas av en ångestmättad mörk gestalt i en av Arne Wennbergs bilder från vår enda exkursion.

Väl hemkommen hade jag inspiration nog att släpa med mig sonen upp i skogen. Han fick vackert vänta medan jag gjorde den här bilden på vitsippa i kvällssol. Personligen tycker jag den utstrålar fasa! Jag ser ett ansikte med ett ont öga uppe till vänster i blomman. Vad tycker ni… håller detta?

«Förgängelse!»

🙂 Lasse

Annonser
Kategorier:Nya Inlägg
  1. 15 maj 2010 kl. 9:20

    Läste för länge sedan att växter har en ”aura” som utstrålar ljus beroende på hur den mår. Den här ser i alla fall helt klart ångestfylld ut inför döden. Kolla in Niklas blogg (länk via min blogg). Han funderar också åt samma håll. Annars är det en fin kontrast i din bild mellan mörkret och ljuset. En sådan bild man kan titta länge på. Bra!
    /Birgitta

  2. Martin
    15 maj 2010 kl. 9:37

    Hej, det var kul att träffa dig på makrokursen. Här har du tagit vitsippefotograferandet till en ny nivå. Du visar en tilltuffsad blomma med en lika skadad eller hotfull bakrund. I allt oroligt och skadat söker sig ändå blomman mot ljuset. Jag blir inspirerad och lovar mig själv att aldig fotografera en vacker blomma mot blå himmel mer i år…
    /Martin

  3. 15 maj 2010 kl. 13:07

    Hej på er!

    Det där med aura runt blommor, eller runt motiv i allmänhet närmar sig Arne Wennbergs filosofi om ett motivs rasa. Det verkar vara inne bland naturfotografer att läsa mellan raderna på sina och andras bilder och se mer än bilden egentligen föreställer… och det är hälsosamt tycker jag! Det är kanske just det som gör att man kan titta länge på en bild.

    Martin, det var mycket trevligt att göra dig också bekantskap! Dina bilder var bland dem som jag minns mest från diskussionerna! Men lova mig att du inte slutar göra ljusa och ”snälla” bilder… ty vad skulle dessa mörka bilder vara utan sin motpol… eller jag menar… gör de bilder som naturen bjuder på. Arne sade ju att naturen lät honom ta bilder, och det tycker jag är ett mycket väl genomtänkt svar på Terjes fråga om det där med att ta bilder (kontra att göra dem) Svaret är faktiskt så genomtänkt att det måste ha existerat innan Terje ens ställde frågan!

    Faktiskt tycker jag man kan säga att man i sitt inre gör en bild genom att beskåda motiv och bakgrunder, ljus etc. och sedan låter naturen en ta bilden – och man blir nöjd eller inte nöjd beroende på om man är skicklig, har tur, är snabb, påpasslig eller… För hur många gånger motsvarar bilden man tog den bilden man gjorde i sitt inre? Kanske får man aldrig se den bilden man gjorde, utan får ha den som ett minne, eller en ruvande bildidé tills nästa tillfälle bjuds…

    🙂 Lasse

  4. 15 maj 2010 kl. 17:59

    En spännande bild med en vålnad under, bakom vitsippan med lysande ögon och en stor gapande mun. Gillar den här bilden med den slitna blomman, ljuset och alla spännande skuggor.

    /PJ

  5. 16 maj 2010 kl. 18:03

    … Är det förgängelsen som jagar en stackars sliten vitsippa, som har stött sina blad mot törnen i förtvivlad flykt undan?

    …jo, ärligt talat såg jag inte den förrän du sa det Peter! Såg bara att något gjorde att bilden utstrålade fasa… och det gör den ju onekligen när man tittar på förgängelsens vålnad!!!

    🙂 Lasse

  6. 17 maj 2010 kl. 19:57

    Ja nog tycker jag den håller! En spännande och intressant bild som får sin prägel av den slitna och tilltufsade vitsippan, som på något sätt kämpar mot omgivningen. Fint!

  7. 17 maj 2010 kl. 20:11

    Jag tycker till och med att vitsippan ser elak ut med de nedre ögonen. Det här är en häftig bild som växer för varje gång man ser den. Skymtar inte en korp längst ned i bilden. Nu känner jag att bilden berättar om eld eller radioaktiv strålning och undergång.
    Verkligen en stark bild.

  8. 18 maj 2010 kl. 15:16

    Tack skall ni ha! Särskilt till dig Arne, som fick mig att våga publicera den.

    🙂 Lasse

  9. 20 maj 2010 kl. 23:39

    Jag tycker personligen den är alldeles för ljus för att skapa oro, rädsla eller fasa. Inte därför sagt att det är en dålig bild. Jag gillar hur du låtit ljuset få ta en så stor del av bilden. Men jag blir snarare glad av att se den.

    /Niklas

  10. 21 maj 2010 kl. 23:23

    Måste säga att jag tycker det är skönt att inte alla låter sig duperas av mina mörka fantasier! Det som gör att bilder lever är bland annat just det att de går att tyda på så många olika sätt! Din version av bilden är ett välkommet inslag. Kanske ger den bilden känslomässigt ökade kontraster.. i och med att du hittar en motpol mot det jag såg först!

    Tack Niklas!

    🙂 Lasse

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: