Hem > Nya Inlägg > Inspiration

Inspiration

Landskapsfotografering är en av de svåraste formerna av fotografi. Man är helt utlämnad åt ens kunskap och färdigheter. Där syns det om man faktiskt kan sina kompositionsformer, och kan använda dem till fullo.

Jag har fått inse att jag har mycket kvar att lära. Egentligen är det väldigt enkelt. Det är som ett oerhört svårt matteproblem – det kräver ett snille att lösa det, men att kontrollera att det är rätt är ofta väldigt lätt att göra.

Man kan lätt analysera en bild och se vad fotografen har använt, och det är ganska lätt att se om han tänkt eller inte. En medvetenhet i bild är ofta väldigt uppenbar. Men att göra en bild och samtidigt tänka på allt…

Jag gick kursen i landskapsfotografi för Terje Hellesø och hade fått en väldigt enkelt formulerad uppgift – ”Gå ut och gör bilder med upprepningar i…” – så då låste det sig totalt! Den bilden jag hade med mig från den utflykten var bilden jag hade gjort inifrån Terjes bil, och det var innan den fatala uppgiften kom! Jag måste tillägga att det absolut inte var Terjes fel att det låste sig!

Mina bilder från skogen vid Dorstorp innehåller visserligen upprepningar därför att jag sköt rakt in i skogen, men jag hade högre ambitioner än så och det kanske var ett misstag. Ibland är det viktigaste man kan göra när man är ute och försöker skapa att s-ä-n-k-a ambitionsnivån och tagga ner…

…så det gjorde jag! Jag gick och tog en kopp kaffe! Och sen en till med bulle! Det regnade. Det blev inga fler bilder från Dorstorp.


Skogsögon

Den här bilden är gjord i skogarna hemma, och är skapad i solsken. Bilden är efteråt sammansatt i Photoshop av två bilder, en skarp och en suddig, och sedan lite kurvor och exposure. Slutligen gjorde jag den svartvit för att ge dagrarna fritt spelrum. Själv tycker jag att bilden fick djup. Funkar det?

Tills jag har råd att köpa en Canon med multiexponeringsfunktion blir detta mitt alternativ till multiexponering… Tänk om man kunde få vara med och göra firmware-uppdatingen till Canons kameror, och få ett finger med i spelet vad det skulle finnas för funktioner…

🙂 Lasse

Annonser
Kategorier:Nya Inlägg
  1. 12 november 2010 kl. 21:04

    Intressant text. Det är sällan det låser sig för mig personligen, ibland kanske tvärt om, att det finns alldeles för mycket att fotografera. Jag tror tipset om att tagga ner och ta en kaffe låter sunt! 🙂

    /Niklas

    • 12 november 2010 kl. 22:25

      Tack Niklas! Jag tror att en nyckel för mig för att göra mig kvitt låsningarna är att komma ut oftare… jag ger min son mycket tid, och inget ont i det! Jag älskar honom väldigt mycket, och vi roar varandra på ett skönt sätt. Förhoppningsvis ger han tillbaka senare genom att bli intresserad av foto och själv vilja ut i naturen för att göra bilder. Han har redan en egen kamera, och viljan att komma till skogen finns där! Häromdagen deklarerade han att han ville ut och cykla med mig, och han skulle visa själv vart han ville… OK sa jag och följde med. Han styrde käpprakt mot skogen fast han visste att det var brant och backigt innan man kom in i den. Men han visade med all tydlighet att det var just dit han ville! – Det känns att det är på rätt väg!

      🙂 Lasse

  2. 13 november 2010 kl. 18:05

    För att gå rakt på sak! Ja jag tycker bilden ”funkar”. Du visar med denna bild att du har koll på kompositionen och att du är kreativ som fotograf. Ljust och mörkt i en härlig tvist. Man kan vandra runt i bilden ett bra tag och det gillar jag. I övrigt känner jag igen mig i mycket av det du skrivit i detta inlägg. Jag vet inte om Terjes ord ”om det vore lätt skulle alla göra det” passar till detta men nog ligger det nåt i det hela?

    • 13 november 2010 kl. 22:15

      Tack Åke!

      Glad att någon mer gillar bilden. Jag är mitt inne i en experimentperiod där jag försöker utröna hemligheten bakom dessa kaosbilder. Det kanske inte är alltför långt från sanningen att man går lite vilse i bilden och ‘kan gå runt länge i den’

      Jag har filosoferat lite runt frågan vad som gör en bild ‘bra’ – Man pratar om magkänsla och man pratar komposition. Om man säger att magkänslan ger en första hint om bildens kvalitet kan man ofta hitta kompositionsformer som understryker den initiala känslan… men ibland kan man inte det. Min fråga är då – har man inte kunskap eller skicklighet att hitta det där som gör bilden mag-bra för just mig, eller kan det vara så att det finns fler saker än vi känner till som kan göra en bild bra? Är det två olika kvaliteter jag ser – och som i en riktigt bra bild råkar sammanfalla? Ibland kan ju en bild även vara bra när man BRYTER mot alla regler! Är den då bara mag-bra eller är det det uppenbara faktumet att fotografen faktiskt känner till reglerna och bryter mot dem som gör bilden bra? Kan en bild utan magkänsla som bryter mot alla regler vara bra?

      Det är svårt det här!

      ‘Om det vore lätt skulle alla göra det!’ Ja just det… men att analysera en bild och se komponenter som ‘gör bilden bra’ är ganska lätt gjort. det är att få till det som är svårt!

      Vad tror ni?

      🙂 Lasse

  3. 14 november 2010 kl. 13:03

    Hej Lasse,

    Att du ger din son mycket tid tycker jag är sympatiskt och visar att du har ordning på prioriteringarna. 🙂 Det där med att ibland sänka ambitionerna är också sunt, vore ju trist om fotograferingen skulle kännas som ett utvecklingstvång, med tillhörande besvikelser och frustration när det inte går som man önskar. Utvecklingen avstannar ofta, ibland går det t o m bakåt, för att sedan plötsligt göra ett skutt framåt. Så är det iallafall för mig.

    Din reflektion om att landskapsfotografi är som ett matteproblem som är svårt att lösa men lätt att kontrollera att lösningen är rätt, är intressant. Det ligger mycket i detta och precis som du skriver så kan man se om fotografen har löst uppgiften på ”rätt” sätt. Det har blivit en bild där fotografen visar att han/hon behärskar verktygen och reglerna. Men är inte risken att det då blir förutsägbart, stelt och tråkigt? Personligen tycker jag att bilder som bryter mot regler ofta kan vara betydligt mer intressanta. Behöver man då känna till reglerna för att göra en bra bild genom att bryta mot dem? Jag tror inte det. Om en bild är bra eller ej ligger helt hos fotografen och betraktaren. Betraktaren med kunskap om reglerna bedömer nog bilden utifrån helt andra kriterier än den som inte känner till dem. Den senare ser troligen mer till den känsla eller stämning som bilden förmedlar. Själv hör jag till de senare, även om jag känner till en och annan regel.

    Därmed sagt, så funkar din bild bra för mig. Den förmedlar en lite mystisk skogskänsla och det virrvar och kaos av element som jag själv ofta upplever i skogen. Dubbelexponeringen bäddar in det hela i ett drömskt skimmer som förstärker detta. 🙂

    /Jukka

    • 17 november 2010 kl. 10:34

      Tack Jukka!

      Visst får man två olika upplevelser med och utan kunskap om kompositionsformer. Brottet mot formen blir mer medvetet om man känner till den. Utan vetskapen kan man avvika, men avvikandet ligger mer på det känslomässiga planet. Man säger att man känner i magen om bilden är bra.

      Man kan fundera på mekanismen bakom de där kompositionsformerna… är de styrda av naturlagar månntro… eller dikterade av naturlagar kanske till och med? Därför känns det kanske i magen när man ser ett följande/avvikande från en form.

      Jag tror att man kan få till en parallell med musiken här… för om man har stått på scen vet man att den mentala närvaron är extremt viktig. Närvaron kan bestå av olika saker… vad man hänger upp den på är egentligen oviktigt. Det är närvaron som är viktig! Så även i en bild. En bild blir mycket övertygande om det är uppenbart att bildskaparen vet vad han gör. – Men en bild som görs helt på känsla kan vara lika fantastiskt medryckande!

      Det kanske är så i slutändan att känslan är svårare att tygla om man vill utvinna närvaro. Ibland stämmer det, och ibland stämmer det inte. Använder man kompositionsformer för att binda upp närvaron kanske man kan vända en dag utan inspiration till att bli en dag med. Samtidigt är det ju alltid så att man förlorar sin oskuld när man får kunskap… somliga kallar det yrkessjukdom.

      Det här blev en lång utläggning… hoppas ni hänger med!

      🙂 Lasse

  4. 14 november 2010 kl. 15:47

    Jovisst kan det låsa sig. Det har hänt mer än en gång att man ser fram emot sin fototur och är riktigt laddad. När man väl är framme kan man känna sig alldeles nollställd och känner mest för att åka hem. Har man fika med sig, så kan det hjälpa att sitta ner en stund och ta en bulle och något att dricka. Förr kunde jag bli frustrerad, men nu tycker jag att dessa låsningar också har sin tjusning. Hade man tyckt att fotograferingen hade varit rolig om man kunde rad upp den ena fantastiska bilden efter den andra. Själv tror jag inte det.

    Jag gillar bilden. Lite oansenligt motiv och en fin idé ger ofta fina bilder. Men så var det där med att komma på en idé.

    /Gunnar

    • 17 november 2010 kl. 17:48

      Tack Gunnar! Nog är det så att utan det motstånd man möter på vore varken bilderna, utflykten, kaffet, bullarna – eller livet heller för den delen – värt mödan! I motstånd föds storverken!!!

      🙂 Lasse

  5. 15 november 2010 kl. 22:12

    Hej!
    Låser sig gör det hela tiden, men titta på mig! Jag kallar mig landskapsfotograf utan att veta ett skit vad jag håller på med :). Sedan tycker jag att Jukka har en hel del bra synpunkter och jag tror inte att man skall hänga upp sig för mycket på vad som ”anses regemässigt rätt” inom en genre (det kan säkerligen skapa låsningar).

    Regler är till för att brytas :).

    Umgås med din son, fota när det känns rätt och drick mycket kaffe :).

    Din bild fungerar för övrigt riktigt bra tycker jag!

    Ha det så bra…

    /Tomas

    • 17 november 2010 kl. 18:08

      Tack Tomas!
      Tror det är ungefär dit mina tankar kokar ner också. Problemet med alla lärdomar man får är att glömma bort allt till det tillfälle det gäller, och det är kanske då det låser sig.

      🙂 Lasse

  6. 15 november 2010 kl. 22:26

    “To consult the rules of composition before making a picture is a little like consulting the law of gravitation before going for a walk. Such rules and laws are deduced from the accomplished fact; they are the products of reflection.”

    -Edward Weston

    • 16 november 2010 kl. 19:12

      Den var riktigt bra!
      /Jukka

    • 17 november 2010 kl. 18:10

      Extremt bra citat!!! Det skall jag kopiera och ha med mig vart jag går!!!

      🙂 Lasse

  7. Eriksson Thomas
    16 november 2010 kl. 19:44

    Ge inte upp
    Att bli bra kräver ju träning , att bli mycket bra kräver mycket träning
    Och du har mycket gratis redan.
    Thomas

    • 17 november 2010 kl. 18:13

      Ingen fara Thomas. Jag ger aldrig upp – det är jag ökänd för!!!

      Gratis – tja…

      🙂 Lasse

  8. Tommy Vikars
    26 november 2010 kl. 16:24

    Bilden funkar hur bra som helst! Allt handlar om vad du vill visa, inte vad andra vill se! Det låter surt men inte menat i negativ mening. Tycker du ska fortsätta på denna bana.

    • 27 november 2010 kl. 0:25

      Tack Tommy!

      Inte låter det surt inte, jag tycker det stämmer rätt bra överens med hur jag känner. När man visar en bild ser ju människor den olika beroende på vem man är. Om man valt att visa något speciellt undrar man ju alltid vilka förtecken bilden får hos olika betraktare. Jag har börjat leka lite med att sätta förtecken på bilderna genom att ge dem ett par ord också. Försöker att förmedla tanken jag har om bilden. Vet inte om det är rätt eller fel… det blir roligare för mig i varje fall.

      🙂 Lasse

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: