Hem > Nya Inlägg > Att lära känna sig själv…

Att lära känna sig själv…

Nu var det länge sedan jag var ute och hade kameran med mig – och det känns!!! Varje exponering är jättetung, och det känns som man måste dra kvarnhjul varje gång! Det är inte bara rutinen när man väljer utsnitt eller justerar bakgrunden eller exponeringen, utan nu gäller mer att fundera på vem man är, och vad man vill säga med sina bilder!

Det är en lång resa för en fotograf att lära känna sig själv, och den resan görs med mer eller mindre möda. Somliga känner igen sig ganska snart och kan gå vidare mot nya mål, men andra fotografer – dit jag räknar mig – har jättesvårt att hitta sig själv och sitt bildspråk. Jag faller väldigt gärna tillbaka ett par steg och gör om något som jag tyckte blev lyckat en gång istället för att anta en utmaning och hitta på något revolutionärt! Det är ju ingen utmaning att tugga om, även om det handlar om att söka perfektionen, men inte ens den tycker jag mig kunna hitta! Att göra om gamla bilder och upprepa gamla idéer medför tyvärr också att göra om alla gamla misstag! Insåg vid datorn att jag hade gått runt med kameran inställd på ISO 640! Fint tänkte jag! Korniga bilder vill man ju ha… not!

Någonstans känns det ändå som att när man gör något avslappnat ligger man nog närmast det som borde vara ens bildspråk, så det här fick bli mitt resultat för idag. Den här gjorde jag liggandes på en berghäll ute vid vattnet, där jag trivs allra bäst!

🙂 Lasse

Annonser
Kategorier:Nya Inlägg
  1. 02 augusti 2011 kl. 0:52

    Välkomponerad bild med stämningsfylld färgskala. Hade nog förlorat en del av sin personlighet med annat ISO.
    /Martin

    • 03 augusti 2011 kl. 23:25

      Tack skall du ha! Jo, i efterhand kanske man kan säga att resultatet blev lyckat – ISO-t till trots, men det var inte riktigt det jag ville ha just då – samtidigt vet man kanske inte riktigt vad man vill. Man kanske behöver lära känna sig själv lite bättre 😉 😉 😉

      🙂 Lasse

  2. 02 augusti 2011 kl. 8:58

    En mycket vacker bild som jag uppfattar som mycket Lasse. Det där med att lära känna sig själv genom sina bilder är nog (förhoppningsvis) en pågående, aldrig upphörande resa. Den går snabbare när man är ute mycket men det händer också mycket mellan utflykterna tycker jag.
    /Birgitta

    • 03 augusti 2011 kl. 23:35

      Tack så hemskt mycket Birgitta! Inte visste jag att mina bilder hette Lasse… 😉 Kanske är det när man känner sig vilsnast i sin vandring som man är närmast hemmet! Att det händer saker mellan utflykterna verkar vara en sanning eftersom jag anar att något ändå har hänt fast jag inte varit ute på så länge…

      🙂 Lasse

  3. 02 augusti 2011 kl. 9:40

    Jag tycker om bilden och tycker att det är en bra bild som förmedlar en skön känsla och illustrerar din text bra. Det där med att hitta sig själv är lite lurigt. På nåt konstigt sätt verkar det hela tiden dyka upp nya sidor att utforska. Spännande och ibland lite motigt.

    • 03 augusti 2011 kl. 23:38

      Tack Marie! Att det är motigt skriver jag under på! Jag blir alltid helt förvirrad av vad jag kan och vad jag känner att jag skulle vilja. Till slut blir det en salig röra av vilja och kunna och så blir det pannkaka! Det är fokus som saknas oftast.

      🙂 Lasse

  4. 02 augusti 2011 kl. 14:39

    Jag känner igen mig av vad du skriver. Jag kommer på mig allt för ofta att fotografera sådant jag redan har många bilder av. Det blir lätt så när man befinner sig på en plats och idéerna inte vill dyka upp. Kanske för att jag sällan förbereder mig före mina små utflykter utan fotograferar sådan jag finner för stunden på platsen.

    Jag brukar ställa in mina grundinställningar när jag avslutar min fotorunda, men visst glömmer man ibland. Det jag tycker är mer intressant är att det händer att jag tycker att slutartiderna är hyfsade trots att ljuset inte är det bästa och accepterar detta. Dock brukar jag numera titta till ISO-talet när den känslan infinner sig, dock inte alltid.

    /Gunnar

    • 03 augusti 2011 kl. 23:51

      Tack Gunnar! Jag förbereder mig heller aldrig, och kanske det är det som gör att man saknar fokus. Jag brukar alltid hoppas på att inspirationen skall komma släntrande efter en stund, men så småningom börjar jag inse att man kanske måste bjuda in den först! Hur gör man det kära vänner???!

      Och samma här, jag brukar alltid ha en grundinställning m.a.p. vissa reglage, men denna gången klickade det. Kanske p.g.a. att jag glömde det efter att jag fotat svalor som drack poolvatten på Zanzibar. Det var det sista jag gjorde innan kameran åkte ner i packningen.

      🙂 Lasse

  5. 03 augusti 2011 kl. 17:31

    Kanske är det så att du funderar för mycket? Det är lätt att glömma bort vissa saker då tänker jag, om man inte är förberedd mentalt. Kanske ett tema eller projekt kan leda dig vidare på din färd mot, som du säger personliga bilder? Sedan tror jag det är en sak att utvecklas rent bildmässigt och en annan att utvecklas som människa. Egentligen tror jag att du redan vet det mesta, och att det nu handlar om att fotografera så mycket som möjligt så kommer resten av farten.

    Gillar din bild här ovan! 🙂

  6. 03 augusti 2011 kl. 22:34

    Personlig bild …. absolut … ibland ska man kanske bara vara …. speciellt där man trivs Ha de´ Thorsten

  7. 05 augusti 2011 kl. 20:43

    Hmmm, låter inte så kul det där Lasse. Jag försöker själv att ha en avslappnad inställning när jag är ute, det ju för avkopplingens skull jag är ute och fotograferar. Visst har jag ofta någon fotografisk målsättning knuten till projekt när jag åker ut, men det är i så fall konkreta saker som att fånga någon fågel eller fyrfoting i en viss miljö. Lyckas oftast inte, men det dyker (nästan) alltid upp annat. Vad jag märkt är att jag efter att varit ute i skogen riktigt länge, då infinner sig ett tillstånd där kreativiten flödar, nästan som ett meditativt tillstånd. Jag antar att det är i dessa lägen jag gör de bilder jag själv gillar bäst, vilket för mig är mina personliga bilder. Så för mig handlar det om att ha gott om tid och en avslappnad inställning till fotograferandet för att komma dit. Tyvärr har man för lite tid…
    Skön bild du fick till när du hade kopplat bort ambitionen att lära känna dig själv som fotograf. 😉
    /Jukka

  8. 09 augusti 2011 kl. 23:21

    Gillar den mjuka, stämningsfulla bilden, färgerna och kompositionen!
    Och du skapade verkligen en ntressant diskussion med detta inlägg!
    /Kerstin

  9. 26 augusti 2011 kl. 18:54

    vacker bild! tror inte att man skall tänka så mycket på att göra nyskapande och så. Fota det som du gillar på ditt vis så blir det dina bilder. För mig känns det i maggropen när en bra bild blir till….vare sig det är en traditionell eller personlig bild.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: