Hem > Nya Inlägg > Ambivalens…

Ambivalens…

… när man känner sig lite förnärmad… skall man då sätta näsan i vädret och glida förbi som om man inget ser – eller skall man öppna munnen på vid gavel och pubertalt vråla ur sig sitt missnöje…

Kan någon se fler ansikten i denna bergsskulptur? Vad är det som skapar ansikten i naturen? Våra egna associationer?

Ambivalens...

🙂 Lasse

Annonser
Kategorier:Nya Inlägg
  1. 04 oktober 2011 kl. 9:31

    Här kan man väl knappast undgå att se denna gigantiska skulptur. Är personligen mycket förtjust att leta efter av naturen skapade figurer. Mycket imponerande bild.
    /James

    • 04 oktober 2011 kl. 22:10

      Tack så mycket James!

      Ja, ibland blir man lite förvånad när man kommer hem. Den här såg jag på plats! Den gick ju inte att missa som sagt, men dagen efter fick jag en hel del ansikten som jag missade när jag var på plats…

      Den här är inte så stor… den ser monumental ut, men är i själva verket ganska liten…

      🙂 Lasse

  2. 04 oktober 2011 kl. 9:51

    Ansikten och nunnor … ja vad man ser ar ju personligt … spannande bild Lasse ! Ha de Thorsten

    • 04 oktober 2011 kl. 22:17

      Tack Thorsten!

      …jo visst färgas motivet av ens egna tankar… Är det rätt och riktigt att styra in beskådaren i en viss tankeriktning när man presenterar en bild – eller skall man låta beskådaren ha fria tyglar? Friheten att själv få leta efter betydelsen i en bild har ju sina sidor. Man kan visserligen välja själv om man vill ta del av konstnärens (fotografens) tankar eller låta sina egna tankar flyga fritt, men samtidigt vill man i andra fall kanske veta exakt vad konstnären har tänkt…

      🙂 Lasse

  3. 04 oktober 2011 kl. 12:09

    En intressant fråga. Kanske har vi det inbyggt att vi vill lägga mänskliga egenskaper på de föremål vi ser, även döda ting. Din bild får mig att tänka på boken om Bilbos äventyr av Tolkien. Bilbo blir tagen till fånga av några troll och de grälar om vem som ska få Bilbo så de märker inte att solen går upp och förvandlar dem till sten. Kanske är det ett troll som glömde bort att solen gick upp.

    /Gunnar

    • 04 oktober 2011 kl. 22:27

      … ja då kan man tänka sig panikvrålet när trolleländet såg solens första strålar och förstenades mitt i! Bra tanke!

      Grälar de inte om hur han skall tillagas? Eller det kanske är så i filmen, men inte i boken. I filmen berättar ju Bilbo för ett gäng barn hur det gick till… det var så länge sedan jag läste boken…

      🙂 Lasse

  4. 04 oktober 2011 kl. 22:55

    Du skriver om ambivalens, sätta näsan i vädret när man är förnärmad… men din text säger inte mer än vad berget talar. Kanske meningen men illustrationen indikerar att du vill säga något mer. Eller är det din text som indikerar det? Kanske jag har för mycket grus i öronen för att riktigt höra vad du menar… ambivalent inför att tala eller inte tala, Hamlet? Men utan tal blir inget sagt. Kanske är det du vill säga…
    Bättre att säga något eller menar du att bilden ska tala för sig själv. Bilder kan vara intetsägande och mycket talande, framförallt ifall den är manipulerad. Gäller det naturbilder?

    Bilden av berget i dagen leder tankarna till Påskön-gubbarna eller som Gunnar skrev Tolkien…

    • 04 oktober 2011 kl. 23:32

      Satt och funderade en lång stund på vad jag skulle sätta för titel. Jag medger att titeln kanske inte återspeglar exakt vad jag tänkte – det att berget uppvisar flera ansikten som om berget var ambivalent inför sin egen gestalt… och så har jag alltid haft svårt att sätta titlar på mina bilder. Med detta sagt hoppas jag att ni förstår att jag menar att det är gubben på bilden som sätter näsan i vädret.

      Själv känner jag att mina bilder inte talar något tydligt språk, och därför kanske jag vill hjälpa dem på traven lite genom att säga ett par ord… kanske jag borde låta bli.

      🙂 Lasse

  5. Tommy S
    12 oktober 2011 kl. 15:29

    Stilig bilde!
    Og ja… jeg ser ansiktet.
    Spennende med ting i naturen som ser ut som figurer, ansikter og andre ting.
    Vårt hode vil alltid søke etter ting man har sett tidligere, enten man vil det eller ikke. Spennende!

    Tommy S

    • 13 oktober 2011 kl. 22:56

      Hehe… Vilket av dem?

      Jo, ansikten ser man ju gärna därför att de återspeglar människors själ, och därför kanske även naturens själ när vi hittar ansikten där! Visst till vi gärna se naturen som ett väsen med själ och ansikte…

      🙂 Lasse

  6. Per
    13 oktober 2011 kl. 21:25

    På A svarar jag, beror på ens egen sinnesstämning vid tillfället.
    På B, Egna associationer helt klart. Läcker bild där bergatrollet vrålar…
    /Per

  7. 06 november 2011 kl. 19:21

    Den låter lite som när Homer rapar, tycker jag.

  8. annokas photos
    02 december 2011 kl. 23:34

    Spännande bild det är roligt att få använda sin fantasi. Jag ser ett ”monster” med en stor gapande mun.

    Mvh annokas

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: