Hem > Nya Inlägg > Kaveldun

Kaveldun

…vårt vackra jättegräs vid kärrkanten. Ingen bild kan göra det rättvisa tycker jag. Egentligen kanske ingen bild någonsin kan göra någon natur rättvisa, men ändå fortsätter vi att fotografera – varför? Tror vi att vi ser något som ingen annan förut har sett? Tror vi att vi hittat en särskild vinkel som framhäver naturen bättre än någon dittills gjort?

Jag fastnar ibland för en bild. Kalla det för dålig smak och jag blir inte förnärmad – för jag kan inte säga hur en bra bild ser ut. Jag brukar säga att konst är det som berör någon. Stor konst berör många människor. Har jag rört någon människa med min bild har jag lyckats lite i varje fall.

🙂 Lasse

Annonser
Kategorier:Nya Inlägg
  1. 25 januari 2012 kl. 9:28

    Håller med dig Lasse, det är inte alltid lätt att veta-känna vad som är stor konst och vad som är banalt … enkel bild men den berör ! Ha de Thorsten

  2. 25 januari 2012 kl. 10:13

    Intressanta funderingar. Vi tar fram och visar ett litet utsnitt i naturen som nog inte alltid ger rättvisa, det blir vår uppfattning om ögonblicket just då. Att beröra någon med sina bilder är ju något som jag tror alla fotografer vill. Sedan vad det bottnar i kan man ju fundera över – ett slags bekräftelse kanske, eller mera ädelt syfte att få betraktaren att också se naturen och därmed vörda den?

    • 31 januari 2012 kl. 21:46

      Tack Gert! Jag vill absolut inte framhålla mina värderingar som något högre stående, men jag hade faktiskt med något om att försöka få in folk i ett miljötänk redan i vår första version av hemsidan, i min presentation ”om mig” Av den orsaken att det lät så högtravande tog jag faktiskt bort det, men det låg väldigt nära mina högsta drömmar att påverka i den grad att det faktiskt betydde något i miljösynpunkt.

      🙂 Lasse

  3. 25 januari 2012 kl. 10:15

    Det finns säkert en stämning och jag känner mig att återkomma till bilden. Tack! Så du har lyckats! Ha en god dag!
    /Margi

    • 31 januari 2012 kl. 22:02

      Tack Margi! Det känns skönt att kunna beröra…

      🙂 Lasse

  4. 25 januari 2012 kl. 18:14

    Hej!
    Om man jämför denna bild med flera jag såg på Moderna museet (Monet, Turner..) så har den helt samma klass – lite mystisk, lite tankvärd, lite nyfiken

    • 03 februari 2012 kl. 23:17

      Oj… tack Kristina!! Inga små ord!

      🙂 Lasse

  5. 26 januari 2012 kl. 17:33

    Så sant så, man vet aldrig vad som berör en människa. Och att fotografera naturen är svårt, det gäller att fånga det lilla extra.
    Lotta

    • 05 februari 2012 kl. 22:05

      …där är pudelns kärna tror jag. Vilka vill man tilltala, och hur tilltalar man dem man vill tilltala – vill man tilltala någon alls eller vill man bara tilltala sig själv genom att göra bilder man själv gillar? Har man koll på alla de där riktningarna borde man ha rätt bra koll på vad man egentligen vill med sin bildkonst, och sedan gäller det att hitta medlen att tilltala med – vem det nu är man vill tilltala. Vilka motiv väljer man, vilken stil vill man använda, hur vill man komponera sina motiv, vilken färgsättning vill man ha… och varför!

      Hmmm – komplext det här. Jag har ingen koll alls kan jag säga! Glad att någon blir berörd!

      🙂 Lasse

  6. Thomas Eriksson
    27 januari 2012 kl. 15:17

    Riktigt bra bild
    Bra bakgrundsoskärpa också. Specialoptik?

    Så länge man undviker att fotografera på 1.5 m höjd så ser man saker som inte är så jätte dokumenmterat. Jag läste om en landskapsfotograf som bar omkring på en stege och hans bilder blev fantastiska.

    Kanske något att packa ner i ryggsäcken i hop med kameran?

    • 06 februari 2012 kl. 21:00

      Tack Thomas! Min specialoptik är bara ett standard Canon 100-400 på 9.0. Höjden är nog tyvärr precis 1.5 m. Kanske det är en utmaning att se något nytt just på den höjden… men jag skulle hävda att det är slentrian och slapphet.

      När jag sålde pappas hus hade mäklaren en fotograf som hade hissat upp sin kamera 10 m upp i luften med nån slags teleskopstav. Jag tyckte det blev rätt OK. Annars finns det ju träd att klättra i…

      🙂 Lasse

  7. 27 januari 2012 kl. 21:35

    Gillar både bilden och det filosofiska resonemanget. Du har ju lyckats förmedla din bild av kaveldunen, till flera, det bevisar ju kommentarerna!

    Det är något sagolikt och förunderligt med kaveldun som alltid lyckat pocka på uppmärksamheten när man får se dem. Iaf i min värld.

    /Rikard

  8. 28 januari 2012 kl. 14:47

    Det enda rätta är var och ens egen känsla. Kaveldun är något jag gillar och ofta fångar på bild. Gillar din!
    /Birgitta

  9. 31 januari 2012 kl. 20:51

    En sak är säker och det är att denna bilden tycker jag mycket om! -Fin!
    Morgan

    • 12 februari 2012 kl. 0:36

      Tack så mycket Morgan!

      🙂 Lasse

  10. 31 januari 2012 kl. 21:50

    Ja den fungerar mycket väl. Tror det höga ISO (bruset) gör bilden extra intressant. Skulle nog inte fungera lika bra om den var utan bruset.

    Varma hälsningar
    Niklas

    • 12 februari 2012 kl. 0:50

      Tack Niklas! Jo, jag misstänkte att ett brus skulle göra den här bilden bättre… så jag lade på det efteråt. (ISO 100)

      😉 Lasse

  11. 01 februari 2012 kl. 19:54

    Riktigt vackert det här i svartvitt 🙂

    /PJ

    • 12 februari 2012 kl. 0:56

      Tack Peter!

      Jag gillar svartvitt… tillbringade mycket tid i mörkrum som yngre… Min dröm är en svartvit utställning någon gång…

      🙂 Lasse

  12. 03 mars 2012 kl. 19:52

    Den här bilden gillar jag! Snyggt.
    // Sander

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: